När kroppen dikterar villkoren
Under gårdagens löprunda hände nåt som jag aldrig varit med om förut. Det var som om kroppen helt plötsligt dikterade villkoren å jag bara följde med. Från första löpsteget så la jag mig på en väldigt låg nivå, helt omedvetet. Å sen bara fortsatte jag springa i ett långsamt tempo, å det kändes så bra! 👍🏻 Jag har naturligtvis försökt springa långsamt tidigare oxå, men det är svårt. Jättesvårt. Helt plötsligt har jag ökat tempot, å så blir jag skitslut.
Men igår bara fortsatte jag springa i samma takt hela tiden, det var precis som om kroppen talade om för mig att "du ska springa i detta tempo", å det var så behagligt. 😮 Jag kände mig pigg å inte alls lika flåsig som jag brukar bli, å jag t o m klarade att springa i backar som jag aldrig klarat utan att få nära-döden-upplevelser i tidigare. 😉 Vid nåt tillfälle sa min hjärna till mig att "nu orkar du inte mer, det är bäst att du går en liten stund", men kroppen ba "fortsätt springa!", å jag fortsatte. 😮
Tidsmässigt var det ingen höjdarrunda, men känslomässigt var det en toppenrunda! ✌🏻 Nu hoppas jag på att jag ska få uppleva samma sak imorn igen. ☺
Vilopaus under björken efter avslutad löprunda.
Igår testade jag även mina nya, billiga kompressionstights, inhandlade i Ullared. Eftersom såna i vanliga fall kostar som en halv månadslön typ, så tänkte jag att testar iaf. Om dom inte funkar som det är tänkt att dom ska funka så har jag iaf ett par svarta (billiga) tights till. 😉
Jag hade ju problem med en ond vad i vintras, å började då använda mina gravidstödstrumpor från apoteket när jag sprang. Det onda försvann, å sen dess har jag inte vågat springa utan dom. Igår använde jag som sagt kompressionstightsen istället, å jag kände ingenting i vaden då heller. 👍🏻 Nu kan det ju naturligtvis vara så att det onda gett med sig iaf, å att det inte har nåt att göra med stödstrumporna/ tightsen, men man vet ju aldrig...
Idag har vi varit till Åtvid en sväng. Pappa fyllde år, så vi var dit å åt mat å fikade. Moster fick åta sig uppgiften att följa med Isabelle till gungorna. I två omgångar. 😉
Hon somnade ju naturligtvis på vägen hem (Isabelle alltså, inte moster 😉), å trots att hon "bara" sov en halvtimme så resulterade det i en två timmar(!) extra lång nattning. 😞
För övrigt är Isabelle snorig igen(!), så imorn är det jag som kokar ihop en sats ingefärsshots. Jag ska banne mig inte bli förkyld nu igen! 😒