Att sluta med flaggan i topp

Fick höra idag att det inte märkts på J å mig att vi blivit uppsagda, att vi varit som vanligt hela tiden. Å det kändes bra. Vi körde på som vanligt å slutade med flaggan i topp, helt enkelt! :D

Just nu känns det dock extremt tungt... :'(

Lite reflektioner av en svunnen tid

Sitter här å tänker tillbaka på mina åtta månader som maskinoperatör. Vem hade trott att lilla jag i höstas skulle bli en del av eliten ( a k a maskingruppen) på företaget, lixom? ;)

Minns när jag första dagen efter semestern kom till jobbet i tron om att det ska bli en mjukstart. Jag menar, man kan ju inte gå ut för hårt sådär i början. ;) Istället möts jag av ett "Är det dax att komma nu?". Först fattade jag ingenting. Jag var helt säker på att grabbarna skojade med mig (det hade inte varit helt otroligt), så jag var tvungen att gå till chefen å fråga om det var ett skämt att jag skulle tillhöra maskingruppen. ;D Det var det inte...

Sen följde några månader av total förvirring! Shit, vad mycket det var att lära sig, å hålla reda på. :S Jag tvivlade många gånger på att jag någonsin skulle kunna lära mig nånting. Men nu såhär i efterhand så inser jag ju att jag har lärt mig en hel del. Jag kan t o m göra program till screentryckaren å templogga ugnen alldeles själv nu, något som jag för ett tag sen trodde att jag aldrig skulle klara av! :D Men övning ger uppenbarligen färdighet! :)

Imorn jobbar jag min sista dag. Inga fler kattskämt, eller drogrus. Det känns lite i hjärtat. :( Jag har haft så sjukt roligt, jag har jobbat med världens bästa. Kommer sakna alla nåt enormt; Jocke, Markus, Håkan, Linus, Carina, Marie, Magnus och Peter.
Till top