Å så var man lite wild and crazy helt plötsligt

Igår gjorde jag nåt som för mig är lite wild and crazy, lite utanför min comfort zone. Jag anmälde mig till en löparkurs. 😱 Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på det. Samtidigt som jag känner mig jätteförväntansfull, så är jag sjukt nervös. Nä, livrädd! 😄 
 
Har ju känt länge att jag inte utvecklas nåt. Jag harvar på i samma tempo, å tankarna har gått att det kanske är nåt fel på mig, att löpning kanske inte är för alla? 😩 Så nu ska jag ge detta en chans. Lära mig lite löpteknik, få tips å råd, å kanske lite pepp på vägen. Känner mig som sagt jättetaggad, men livrädd för att jag ska vara ett hopplöst fall som inte blir bättre än den nivå jag ligger på nu. 😜 I september drar det igång, å det är dessa som ska få hjälpa mig på traven. ☺
 
Jag sprang faktiskt igår. Blodomloppet med jobbet. Pinnade på rätt bra. 😊 Hade mycket ork (trots gassande sol, som jag hatar 😉), men å andra sidan är ju banan alldeles platt till skillnad från vägen jag springer här hemma som är ganska backig. 😜 Picknick i solen efteråt, å sen raka vägen till jobbet för ett nattpass. 
 
 
På tal om jobb, dax att åka för veckans sista arbetspass!

Första veckan gjord

Den här första veckan efter semestern gick ju galet fort! Fortsätter det såhär så är det ju snart semester igen. 😉 Kan även bero på att OS underhåller oss på nätterna, samt att vi helt oplanerat festat till det med både blåbärspaj å smörgåstårta (man ska omge sig med schyssta kollegor 😉). 
 
Min semester avslutade jag förra helgen i Västervik. Isabelle fick träffa å leka med sina kusiner, å så fick hon vara med på sitt första kräftfiske. Det var spännande att få ro ut på sjön i halvmörkret vid tio-tiden på kvällen, å samtidigt lite läskigt, som hon sa själv. 😉 När vi la i burarna lite tidigare på kvällen fick hon räkna hur många dom var, å det kom hon ihåg sen när vi rodde ut i mörkret. Hon fick även hålla i ficklampan, men den bländade nog mest T som rodde båten. 😁
 
Idag hade jag planerat att springa, men det blev inte så. Hade ju en svacka ett tag, då det bara kändes skit rent ut sagt. Ingen glädje alls, bara tungt å tråkigt. Men av erfarenhet så vet jag ju att dom där svackorna kommer, så det är bara att bita ihop å härda ut tills det vänder. Å nu har det vänt! 😀 Sov inte så många timmar idag (ca 4, måste ju försöka vända på dygnet till helgen), men var jättetaggad på att få ge mig ut å springa. Men vad händer då? Jo, när jag vaknar så åskar det! 😒 Å jag var inte jättesugen på att eventuellt få en blixt i huvudet, så jag avvaktade lite. Då kom haglet. 😒 Till slut började det klarna upp så jag gick ut. Men exakt när jag låst dörren öppnar sig himlen, å det vräker ner regn. 😭 Alltså, jag gillar verkligen att springa i regn, men det är inte så roligt att börja springa i det å bli dyngsur redan efter 3 meter, så då gav jag upp. Skulle ju hämta Isabelle snart oxå ändå. Bestämde mig för att springa ikväll istället, men när jag hade nattat Isabelle var jag helt orkeslös (efter bara några timmars sömn tidigare på dagen), så jag sparar löpningen till imorn. 
 
Jag har förresten börjat springa efter ett löpschema. Såhär ett år senare. 😄 Men det funkar såå bra! Jag har bestämda dagar jag springer på (4 pass i veckan), samt bestämda sträckor/ tid. Det var faktiskt T's förslag när jag var som djupast nere i svackan å helst ville bränna upp skorna i kaminen. 😉 Kände att jag inte tog mig vidare, utvecklades inget å bara var allmänt bitter. "Börja springa efter ett schema!", sa han. Jag muttrade lite eftersom jag försökt det tidigare, men inte lyckades hålla mig till det då. Men jag gav det en chans, å det funkar jättebra! Å jag känner återigen glädjen å fjärilarna i magen å tänker på löpning mest hela tiden. 💜
 
 
Nu är det helg! Vi ska på 90-årskalas å äta smörgåstårta (för tredje gången denna veckan 😁).

Det börjar närma sig slutet

Nu är det bara dagar kvar innan årets semester är slut å jag får plocka fram passerkort å skåpsnyckel igen (på söndag kväll, närmare bestämt). Ska jag vara ärlig så är det inget som tynger mig. 😉 Jag är rätt dålig på det här med semester, något som jag lyckas glömma varje år, men blir påmind om sisådär ett par veckor in på ledigheten. 🙊 I år har jag dessutom varit i princip ensam under 3 veckor eftersom T hade tidig semester å vi har gått omlott. 
 
Idag var det iaf dax för ännu en semesterutflykt. Hade tänkt genomföra detta redan min första semestervecka, men då började ju bilen krångla, å jag vågade inte köra några längre sträckor med T onåbar uppe i fjällen (han hade förmodligen ändå inte kunnat göra så mycket om bilen stannat ändå, men det känns ju ändå tryggare att veta att han är i närheten 😉). 
 
Iaf, jag å Isabelle tog med oss Maria å drog till Borås Djurpark. ☺ Jag har aldrig varit där, men blev tipsad om det av några kollegor innan semestern. Och jag kan absolut tänka mig att åka dit igen! 👍🏻
 
Det är lagom stort, inte alltför långt hemifrån, och hyfsat billigt (i jämförelse med vad det kostar att gå in på dom större parkerna såsom Kolmården, ALV etc). ☺ Höjdpunkterna enligt Isabelle var nog att få krama lejonet "Simba"... 😉
 
 
...samt alla lekplatser som var placerade i varenda hörn av djurparken (kändes det som, trodde aldrig vi skulle komma vidare, fick locka med glass 😉). 
 
Vi hann iaf med att se några djur, samt klappa getter å grisar.
 
Det sägs ju att Borås är Sveriges regnigaste stad, och ja, det regnade. 😉 Men vi hade hyfsad tur med vädret, första gången himlen öppnade sig var vi inomhus, och andra gången var vi på väg ut ur parken. Och som den öppnade sig! Det vräkte verkligen ner. ☔ Isabelle hade regnjacka på sig, men inga gummistövlar, å hon envisades ju med att klampa i varenda jävla vattenpöl med sina gympadojor. 🙈 Så hon fick vackert byta kläder i bilen. Och jag fick dra igång skotorken när vi kom hem. 😒
 
 
Nu återstår att se vad vi ska hitta på resterande 3 dagar av ledigheten innan jobb å förskola drar igång igen...
Till top