Lite gravidnostalgi

När mina värkar satte igång den där onsdagen i januari så använde jag varktimer.se för att klocka dom. För ett par veckor sen hamnade jag på den sidan igen å upptäckte att mina värkar låg kvar. :O Så jag kunde inte låta bli att printscreena dom å spara. ;)
 
Det startade ju redan vid lunch, men det var först 14:25 som jag började klocka...
 
 
Å sista gången jag stoppade klockan var hon 18:11. I nästa värk gick vattnet, å därefter blev det lite bråttom iväg eftersom vattnet var grönsvart (bajs). :S Men sen fick vi ju ändå sitta i väntrummet i en timme när vi väl kom dit. Å jag hade sååå ont. Trodde jag. ;D
 

För ett år sen

 
Har äntligen fått tummen ur å ramat in UL-bilderna. Bilden närmast är exakt ett år gammal. Den togs när vi gjorde KUB. Den andra bilden är från RUL, å det var den bilden som gjorde T tvärsäker på att det var en "Gösta". ;)

Den där onsdagen, del 2

Det fanns två moment som jag fruktade mer än nåt annat med kejsarsnittet; ditsättningen av kateter, samt ryggbedövningen. Att för mig inte ha kontroll över min egen kropp är en mardröm, å att då bli förlamad i hela underkroppen är inte direkt nåt drömscenario. Ditsättningen av katetern kändes dock inte så mycket som jag hade trott. Tanken på att en slang ska upp i urinröret får en ju att rysa, men personalen var väldigt snabba.
 
Väl på operation var det en jäkla massa folk som väntade på oss; narkosläkare, narkossköterska, barnmorska, barnläkare, kirurg, m fl. Jag hade slangar överallt. Dropp i båda händerna, ekg-elektroder på bröstet, syrgasslang i näsan, kateter...
 
Ryggbedövningen då? Fy fan, den gjorde både ont å var fruktansvärt obehaglig att få. :S Narkosläkaren hittade inte in mellan mina kotor, så han gjorde försök på försök. Nån satte en lustgasmask för näsan på mig, å helt plötsligt var jag "sketfull". Blev såå jäkla yr, å hade jag varit mer beredd på det så kanske jag hade tyckt att det var en alldeles underbar känsla. Nu kände jag bara att jag ville bli av med yrseln å återfå kontrollen igen.
 
Narkosläkaren hade fortfarande inte hittat rätt, så nu fick jag istället sätta mig upp på britsen (låg på sidan innan). Det krävdes ytterligare några försök innan han äntligen hittade rätt. Jag fick snabbt lägga mig ner igen, å för att testa om bedövningen tagit drog dom en isbit på min mage för att se hur mycket jag kände. Här nånstans sa narkosläkaren att jag har en väldigt vältränad(!!) rygg (hahaha), det var därför det varit så svårt för honom att komma in mellan kotorna, å han undrade vad jag jobbade med. Jag är verkligen så otränad som man bara kan bli! :O
 
Det tog inte många minuter innan hela min underkropp var "borta". Läskig känsla. Jag kände dock hela tiden när dom bökade runt inne i magen. :S Men var det vansinnigt skönt att värkarna försvann! ;) 22.27 hörde vi skriket. Nån kom fram med bebisen till mitt huvud så jag skulle få se vad det blev. Å inte var det nån Gösta, inte! ;D Nä, ett välskapt flickebarn var det. :)
 
T, som suttit vid mitt huvud hela tiden, fick följa med ut å klippa navelsträngen. Sen kom dom in till mig en liten stund igen innan dom fick återvända till förlossningen, medan jag blev ihoplappad.
 
Kände mig plötsligt väldigt trött när jag låg där på britsen, samt att blodtrycket sjönk ett par gånger. Efteråt fick jag veta att dom hade lite problem med att stoppa en blödning å att jag hade förlorat en del blod. :O Vet att jag tyckte att det tog lång tid för dom att sy ihop mig, men jag märkte ingenting av att det skulle vara problem med nåt. Teamet som jobbade med mig var väldigt proffsiga, kände mig väldigt lugn och trygg med dom. :)
 
En timme(!) efter att hon kom till världen fick jag äntligen komma tillbaka till förlossningen, jag oxå. Då satt T i en fåtölj med lillan på bröstet. Jag var så törstig så jag höll på att avlida, men jag fick inte dricka nåt förrän bedövningen släppt. När den äntligen gjorde det fick vi in smörgåsbrickan. :)
 
 
Nu fick vi även reda på vikt å längd. Å hon var mycket mindre än jag hade kunnat tro. Eftersom jag gick över tiden så hade jag väntat mig en rejäl klump. :S Men hon vägde bara 3 180 gram, å var 48 cm lång! :O
 
 Halv 3 på natten fick vi komma upp till BB. Vi fick dela sal med två andra. Vi var först på rummet, en stund senare kom nästa familj, å på förmiddagen dagen efter kom en tredje. Kan säga att det inte blev mycket sömn den natten. ;) När dagpersonalen kom på morgonen hjälpte dom mig in på toan. Det gjorde riktigt ont i magen (snittet), men det jag oroade mig mest för var att dom skulle dra katetern. :S Men det var inte så farligt, det gick snabbt.
 
Som sagt, det blev inte mycket sömn den natten. T åkte hem för att mata Fräs, å sen kom han tillbaka till oss. Han var så trött så han slocknade på amningskudden. ;D
 
 
Personalen på BB sa flera gånger att dom var förvånade över hur pigg jag var efter snittet, å jag kände mig faktiskt väldigt pigg. Visst hade jag ont i magen, men det var helt klart hanterbart. Så redan på fredagen fick vi åka hem, 1,5 dygn efter att hon föddes. Skönt, jag trodde att vi skulle få vara kvar mycket längre med tanke på att det var första barnet, å jag blev snittad. :) Amningen funkade i stort sett direkt oxå, vilket jag inte heller hade räknat med.
 
 
Så här en tid efteråt är jag så tacksam att det blev ett snitt. Känner mig inte alls snuvad på en riktig förlossning. Värkarna gjorde verkligen sjukt ont innan jag blev bedövad, å då var jag ju inte så många centimeter öppen. Kan inte ens föreställa mig hur ont det hade gjort om jag hade gått igenom en normal förlossning. :S Jag har extremt låg smärttröskel, bör väl tilläggas. ;)
 
Det kallas ju akut kejsarsnitt eftersom det inte var planerat, men särskilt akut kändes det inte. Vi hade tid att gå igenom vad som skulle hända å hur allt funkade, å allt gick bara så himla smidigt. Förlossningspersonalen å operationsteamet var helt fantastiska, å jag kände mig lugn å trygg hela tiden. BB-personalen var oxå helt underbara. Jag kunde helt enkelt inte ha haft en bättre förlossning. :)
Till top