Blodvite

Imorse uppstod blodvite i garderoben. :/ För ett tag sen gick glödlampan där inne sönder, å när T skulle skruva loss den sprack den i tusen bitar. Vilket resulterade i ett fint, litet regn av glassplitter. Tydligen fick han inte upp alla skärvor den gången, för en av dom attackerade min fot imorse, med positivt resultat (hittade ca 10 skärvor till, ett rent under att vi/ katten inte trampat på dom tidigare). ;( Ont gjorde det, å blödde som en gris gjorde jag. Blev en fin blodpöl på garderobsgolvet, samt ett blodigt spår efter mig när jag haltade ut i badrummet... Sen var jag oxå, som vanligt, men jag hann med 6-bussen iaf efter lite sårtvätt å omplåstring.

Förresten, har tänkt på en sak. Det här med billarm, vad är det bra för egentligen? Kom att tänka på det när jag var på A6 igår, å en bil stod å tjöt på parkeringen. Finns det nån som bryr sig när ett billarm sätter igång? Jag menar, själv blir jag mest irriterad av det där jobbiga ljudet. Det är ju inte direkt så att jag springer till fönstret för att se om nån försöker sno en bil, snarare muttrar jag över att ingen stänger av oljudet. Nåja, det var veckans fundering... :D

Bio

T drog iväg till Västervik igår för att sätta på vinterdäcken, så jag fick ett litet infall å gick på bio - ensam. Det var första gången, å det gick ju alldeles utmärkt. :) Såg 1408. Den var bra. John Cusack är fin. ;) Är inte direkt den lättskrämda typen när det gäller skräckisar. Finns bara en film som gett mig mardömmar; Exorcisten. :/ Såg den första gången när jag var 12 lr nåt. Var jag å en tjej till som såg den hos en kompis en bit utanför Åtvid. Sen skulle vi cykla hem mitt i natten genom skogen. Tror ni det gick i racerfart hem då, lr? ;P Spöken är jag inte så jätterädd för längre, men onda demoner... :P Man ska inte hålla på med sånt som man inte har nån kunskap om, helt enkelt. Behöver jag tillägga att jag inte spelat anden i glaset sen jag såg den filmen...

Usch, varför går helgerna så förbaskat fort?? ;( Hatar söndagar!! *ångest*

Uppdrag: rädda vovven

Igår fick vi sätta på oss superhjältedräkten å rädda en bortsprungen hund! Ok, riktigt så dramatiskt var det väl inte...

Satte mig skönt till rätta i soffan igår kväll för att se reprisen av Ugly Betty å måla naglarna. Då ringer det på dörren. Utanför står en kvinna som ber om ursäkt för att hon kommer å stör, å undrar om jag känner igen hunden som sitter på parkeringen. Tittade ut, å där vid en av bilarna satt grannarnas stora, svarta vovve (vet inte rasen, men stor är han). Han hade kommit springande alldeles själv nerför backen, så kvinnan å hennes dotter(?) hade följt efter honom in på våran gård. Där hade han satt sig utanför en av portarna, så de antog att det var där han bodde. Men det var mörkt i alla lägenheter (utom i våran). När de försökte närma sig honom sprang han ner på parkeringen å satte sig vid husse å mattes bil.

Sen började jakten på grannarna. Ropade på T, å han ringde en tjej som tidigare bott i vårt hus, å som han trodde kände dom. Fick reda på hundens namn iaf, så vi försökte locka på honom. Men han satt kvar. Till slut la han sig ner. T visste tydligen vilken ingång de bodde i, så han gick dit å tog reda på vad de hette (är ett par med en bebis som har vovven). Han ringde nummerupplysningen, men där fick de inte fram nåt. Han försökte närma sig hunden. Först morrade han åt T, men tillslut tog han några steg framåt å nosade lite på T's hand. Vad skulle vi göra nu då? Vovven verkade ju inte direkt villig att följa med oss, å hade vi tagit med honom in så kanske tredje världskriget utbrutit med katten. T gick iaf in igen å sökte upp namnet på Eniro. Å där fanns det! (Märkligt att inte nrupplysningen kunde få fram nåt...) Å så fick vi då äntligen tag på ägaren. Det visade sig att han å hunden hade varit ute å gått, å att hunden hade gett sig iväg. Så han hade sprungit omkring å letat efter honom där de varit. Kallt som attans var det ute, så vovven tyckte väl att det var kyligt om tassarna å beslutat sig för att gå hem. ;D Men nu vet de ju att han iaf hittar hem, å att han inte är så pigg på att följa med främlingar frivilligt. :)

Vill ge DAGENS ROS till kvinnan å hennes dotter som tog sig tid å brydde sig om den bortsprungna hunden. Är nog tyvärr många som bara hade åkt förbi utan att bry sig om att hunden sprang på en hårt trafikerad väg.
Till top