Den där onsdagen, del 1

Tänkte skriva lite om vad som hände i onsdags egentligen. Mest för min egen skull, men det kanske är nån mer som är intresserad. :) Det kommer nog bli långt, så jag delar upp det i två delar.
 
Vi var ju som jag nämnde inne på förlossningen tidigt på morgonen för att kolla upp blödningen jag haft under natten. Allt såg ju bra ut, så vi fick åka hem igen. Hade inga känningar alls då, å klockan 15.30 hade jag en sedan tidigare inplanerad kontroll hos min barnmorska. Då skulle vi även diskutera eventuell igångsättning eftersom jag gått 10 dagar över tiden.
 
Var väldigt trött under förmiddagen, så jag la mig å sov i soffan här hemma. Vid lunchtid vaknade jag av att värkarna satte igång. Inte så intensivt, dom kom med ca en halvtimmes mellanrum, å gjorde inte jätteont. Passade på att äta lunch. Det dröjde dock inte så länge förrän dom började komma tätare å göra ondare. :S Ringde min barnmorska å avbokade tiden jag hade inbokad.
 
När T kom hem från jobbet runt halv fem på eftermiddagen var det ca 3-6 minuter emellan å det gjorde ont. :S Han fick sitta å trycka en varmvattenflaska mot min svank samtidigt som jag kved mig genom värkarna. Passade på att äta igen för nu kändes det som att det var på gång på riktigt å att jag skulle behöva energin. :O Så där satt jag å käkade korv med bröd mellan värkarna. ;D
 
Ca 18.15 kissade jag på mig. Trodde jag. Var mitt i en värk när jag kände hur "Gösta" pressade sig mot min blåsa å jag kissade. "Jaha, nu kissade jag på mig oxå", kved jag till T. Men det fortsatte rinna, å först då slog det mig att det kanske var vattnet som gick. ;D
 
Det var det. Men det såg inte ut som jag hade förväntat mig. Det var ingen klar vätska som jag hade föreställt mig. Ur mig forsade nämligen en svartbrungrön sörja! :S Skitäckligt. Misstänkte att det kunde vara bajs, men det var såå mycket! :O Ringde förlossningen, å sen drog vi. Det fanns dock inga lediga rum när vi kom in, så jag fick sitta i väntrummet i en timme å andas mig igenom dom där hemska värkarna. Nu gjorde dom riktigt, riktigt ont. :S
 
Till slut fick jag komma in iaf, å eftersom "Gösta" hade bajsat i vattnet (det var därför det var så missfärgat) så var det inte tal om annat än att jag fick stanna. Var vid det här läget öppen 3 cm. Barnmorskan skulle sätta en elektrod på hans huvud för att kunna hålla lite koll på honom, men när hon skulle göra det upptäckte hon att det inte alls var nåt huvud nedåt, utan en rumpa! :O Ve å fasa! På dom senaste kontrollerna jag gått på har min barnmorska sagt att han ligger med huvudet nedåt, men icke! En läkare kom in å gjorde ett ultraljud för att vara säker, å visst var rumpan neråt.
 
Nu fanns det ju två alternativ; att föda i säte, eller ett kejsarsnitt. Ska jag vara helt ärlig så fanns det bara ett alternativ för mig - snitt. Trots att jag är otroligt rädd för allt vad nålar å bedövning å operation heter så fanns det inte en chans i helvete att jag skulle föda i säte! :S Å jag är oerhört tacksam att jag själv fick välja!
 
Så blev jag förberedd inför operation. Kateter sattes, å nålar i bägge händerna, å dropp. Å T fick på sig en schysst outfit han oxå. ;)
 
 
 
 
#1 - - Maria:

Är absolut intresserad :)

#2 - - kusin:

Är väldigt avis på hur lindrigt du kom undan ;) skulle gärna bytt min förstagång mot sprutor i ett år :) hoppas på att kläcka snart innan magen spricker o att det går snabbare denna gång :)

Svar: Ja, jag kom nog rätt lindrigt undan. ;)
joly

Till top