SRF - dag 1

Så hade då Dagen som vi alla väntat på i nästan ett år kommit; onsdagen den 4 juni. Efter att ha jobbat hela dan skyndade jag mig ner till a6 för lite inköp på Systemet och Apoteket. ;) Sen var det bara hem och packa det sista.

Exakt klockan 20:00 svängde äntligen mina resekamrater in på parkeringen; Pia, Maria, Micke och Micke. "Mickarna" fick ganska snart smeknamnen M1 och M2 för enkelhetens skull (ej att förväxla med B1 & B2! ;D). Då hade jag redan hunnit svepa ett par whiskey och laddat med lite Guitar Hero under tiden jag väntade. :)

    

1. M2 och Maria, 2. Chauffören M1  

Färden började bra. Vi styrde bilen ut på E4:an men strax efter Torsvik började det gå snett. Vi missade avfarten. Så det blev en liten omväg... ;P Ett par öl senare var det dax för kissepaus i de småländska skogarna. Där hade jag en liten batalj med en pinne som rev upp ett långt sår på mitt ben. Men jag vann! Ytterligare ett par öl senare, och efter att ha passerat den blekingska gränsen 2 ggr (?!?) skymtade vi äntligen Hasses hus! :D



Det var rätt lugnt i huset när vi kom in. Dels hade inte alla kommit än, och dels var en del inne på festivalområdet redan. Så vi dukade upp vår traditionella festmåltid i köket (alltid grillad kyckling och potatissallad).



I år hade vi blivit tilldelade ett litet rum på övervåningen. Det var vi fem, plus två till (bekantas bekanta) som skulle bo där. I rummet fanns en dubbelsäng, som redan var upptagen, två våningssängar och en luftmadrass. Jag snikade till mig luftmadrassen på en gång, eftersom jag har lite fobi för våningssängar. ;) Dom kan ju faktiskt rasa! Och mitt i natten besannades mina farhågor när en av våningssängarna faktiskt gav vika. Oops! M2, som hade blivit tilldelad sängplats över Maria och som var den minsta personen av oss allihopa, rasade rakt ner på Maria. Ett högt brak hördes, och alla vi som låg och halvslumrade där i mörkret blev ganska handfallna innan vi fattade vad som faktiskt hade hänt. Men inte så handfallna att vi inte hann med att ta kort. Så medans stackars M2 krampaktigt klamrade sig fast i sängkanten blixtrade kamerorna. :D Och efter att ha fått loss honom ur sängspillrorna kunde vi bädda åt honom på den lilla golvytan som fanns kvar, och somna gott.

    

Första delen avslutad, fortsättning följer... :)
#1 - - bobokrull:

haha, va bra att du tog en bild där jag inte ser ut som en mentalpatient :)

#2 - - Pernilla:

Ha,ha..det är så jäävla roligt,en säng som rasar,fan,då skulle man vart där.

Till top