Där satt den!
Bestämde mig för att ta en löprunda på förmiddagen idag. Jag. Ville. Verkligen. Inte. :S Det duggregnade ute å det kändes bara så jävla jobbigt innan jag ens kommit iväg. Men när jag väl kommit igång kände jag att jag nog faktiskt hade lite mer ork å energi än här om dan. Fick som vanligt känningar i vaden efter nån kilometer, å när jag vände hemåt igen efter 2,5 km började det göra ont. Lufsade på å av nån konstig anledning (tåhävningarna??) så började smärtan släppa. Såg två andra löpare lite längre fram på vägen å det gav nog oxå lite extra energi, för när jag kom hem å stoppade klockan hade jag fått en tid som jag inte haft på väldigt länge. :) Som jag brukar säga, det är ju ingen elitlöpartid precis, men för mig är den jättebra å det gjorde verkligen min dag. :)
Jag började känna löparglädjen igen, å just nu känner jag suget efter nästa pass. :)
Firade detta stordåd med en våffla såhär på våffeldagen (eller två faktiskt ;) ).
Nu har jag målat naglarna påskgula, tagit ett glas vin å väntar på att T ska sluta spela tv-spel nån gång så jag får titta lite på tv innan jag går å lägger mig. Alltså det är såå jävla tråkigt att sitta å glo på nån annan som spelar! :S