joly

Ja, här rullar livet på som vanligt. Försöker knåpa ihop en årsresumé, får se när jag får upp den här. I mars, kanske? ;D

 

Efter nästan tre veckors ledighet var det dax för lite vardag igen. Upp i ottan, väcka barn, lämna på förskola, jobba, hämta på förskola, laga kvällsmat, natta, sova. Ekorrhjulet snurrar på...

 

Hösten har varit helt förfärlig. Har varit väldigt deppig i perioder, trött både fysiskt å psykiskt. En period hade jag dagligen panikångestattacker å hjärtat började hoppa över slag hela tiden. Jobbet var det jag pallade med, så fort jag satte mig i bilen för att åka hem gick luften ur mig. Nästan bokstavligt talat, fick väldigt svårt att andas. Som ett tryck över bröstet. Allt sitter i mitt huvud, naturligtvis, men ångest ger väldigt fysiska symptom.

 

Det senaste halvåret har det verkligen hänt mycket. För mycket för lilla mig. Jag har det naturligtvis inte värre än nån annan småbarnsmorsa, men jag tyckte att läkaren jag träffade i höstas när hjärtat bråkade som mest beskrev mig ganska bra. "Du är kanske en lite mer skör person". Å det stämmer. Jag klarar inte stress. Alls. Å hösten har varit minst sagt stressig. 

 

Det började ju med flytten i somras. Att flyttpacka med en 1,5-åring är inget jag rekommenderar nån. Vi packade ner, hon packade upp... :S Bara några dar efter att vi flyttat in i huset var det dags för inskolning på förskolan. Det låg naturligtvis på mig, eftersom T var tvungen att jobba. Det var hemskt. Trodde inte att jag skulle ta det så hårt som jag gjorde, men mitt hjärta gick sönder varje gång jag lämnade henne panikskrikandes efter mig. :(

 

Samtidigt som inskolningen pågick så flyttstädade vi lägenheten. Så fort jag hämtat Isabelle på förskolan åkte vi raka vägen in till stan, städade ett par timmar, å sen hem igen för att hinna laga kvällsmat. 

 

När inskolningen var avklarad var det dags för mig att börja jobba tvåskift igen. Samtidigt ska man försöka packa upp allting man packat ner å försöka komma iordning i huset. 

 

Lägg därtill några dödsfall, den gamla hederliga sömnbristen som medföljer när man får barn, samt en väldigt mammig unge där pappa inte får göra nånting utan att det blir hysteriskt. :S Det har minst sagt varit mycket, mer än jag klarar av. 

 

Så nu hoppas jag att 2015 ska bli lite lugnare. :)

 

I fredags firade vi en tvååring här hemma. :) 2013 såg hon ut såhär: