Lite löpning, lite spökning

I helgen har jag trädgårdsarbetat minsann. Jag har klippt häcken. :O Igår körde jag insidan/ ovansidan, å idag utsidan. Å nu kan jag inte lyfta mina armar. ;D Helvete, vad tung den där häcksaxen var för ett par otränade armar. :S
 
I tisdags var det ju dax för Blodomloppet. Jag visste ju innan att jag inte skulle orka springa 5 km, men mitt mål var att iaf springa mer än jag gick. Å det gjorde jag. :) Kände mig jättenöjd efteråt, å gick i mål på 40:18. Ingen elitlöpartid kanske, men jag jobbar på det. ;) 
 
Tog en runda i torsdags kväll. Nattade Isabelle först så jag kom inte iväg förrän vid kvart i nio, å då hade det börjat skymma lite. Känslan var fantastisk, det var som att nånting bara lossnade å det var första gången jag kände att det nog faktiskt inte är en omöjlighet att klara att springa 5 km i ett sträck. :) När jag vände hemåt igen hade det blivit mörkt. Jättemörkt! :S Sista kilometern var jag faktiskt lite rädd. Jag började tänka tankar som "Tänk om jag överraskar inbrottstjuvar nånstans å dom slår ihjäl mig", å "Tänk om jag blir uppäten av en varg"(!). ;D Får nog införskaffa mig en pannlampa snart...
 
Imorse blev det en liten runda före frukost. Försöker få till 3 pass i veckan iaf, det känns lite lagom. Har funderingar på att anmäla mig till Bysjöloppet i september (5 km, i Åtvidaberg), men vi får se...
 
Å så var det det där med spökningen då. ;) Ikväll när jag hjälpte Isabelle med tandborstningen ringde det på dörren. T gick för att öppna, men det var ingen där. :O Å det är inte första gången det händer. Det hände Isabelle å mig en gång i våras(?) oxå. Det var en fredagseftermiddag å vi stod där som två fågelholkar å undrade vart den som ringt på tagit vägen (vi har inte direkt några grannungar i närheten). :O Å ikväll berättade T att det även hänt en natt för länge sen utan att jag vaknade! :S Spooky. T har naturligtvis en logisk förklaring till det hela (det var nåt om frekvenser yada-yada), men jag tycker det är låter mer spännande att säga att det spökar. ;) Hur som så har jag aldrig nånsin känt mig rädd här hemma, så om det skulle vara nån som kommer för att säga hej så är det ingen som man blir rädd för iaf. ;)
 
Nu ska jag måla naglarna. Ett viktigt steg i förbereda-sig-för-ny-jobbvecka-planeringen. ;)
Till top