Uppdrag: rädda vovven

Igår fick vi sätta på oss superhjältedräkten å rädda en bortsprungen hund! Ok, riktigt så dramatiskt var det väl inte...

Satte mig skönt till rätta i soffan igår kväll för att se reprisen av Ugly Betty å måla naglarna. Då ringer det på dörren. Utanför står en kvinna som ber om ursäkt för att hon kommer å stör, å undrar om jag känner igen hunden som sitter på parkeringen. Tittade ut, å där vid en av bilarna satt grannarnas stora, svarta vovve (vet inte rasen, men stor är han). Han hade kommit springande alldeles själv nerför backen, så kvinnan å hennes dotter(?) hade följt efter honom in på våran gård. Där hade han satt sig utanför en av portarna, så de antog att det var där han bodde. Men det var mörkt i alla lägenheter (utom i våran). När de försökte närma sig honom sprang han ner på parkeringen å satte sig vid husse å mattes bil.

Sen började jakten på grannarna. Ropade på T, å han ringde en tjej som tidigare bott i vårt hus, å som han trodde kände dom. Fick reda på hundens namn iaf, så vi försökte locka på honom. Men han satt kvar. Till slut la han sig ner. T visste tydligen vilken ingång de bodde i, så han gick dit å tog reda på vad de hette (är ett par med en bebis som har vovven). Han ringde nummerupplysningen, men där fick de inte fram nåt. Han försökte närma sig hunden. Först morrade han åt T, men tillslut tog han några steg framåt å nosade lite på T's hand. Vad skulle vi göra nu då? Vovven verkade ju inte direkt villig att följa med oss, å hade vi tagit med honom in så kanske tredje världskriget utbrutit med katten. T gick iaf in igen å sökte upp namnet på Eniro. Å där fanns det! (Märkligt att inte nrupplysningen kunde få fram nåt...) Å så fick vi då äntligen tag på ägaren. Det visade sig att han å hunden hade varit ute å gått, å att hunden hade gett sig iväg. Så han hade sprungit omkring å letat efter honom där de varit. Kallt som attans var det ute, så vovven tyckte väl att det var kyligt om tassarna å beslutat sig för att gå hem. ;D Men nu vet de ju att han iaf hittar hem, å att han inte är så pigg på att följa med främlingar frivilligt. :)

Vill ge DAGENS ROS till kvinnan å hennes dotter som tog sig tid å brydde sig om den bortsprungna hunden. Är nog tyvärr många som bara hade åkt förbi utan att bry sig om att hunden sprang på en hårt trafikerad väg.
#1 - - Syrran:

Dagen ros till dem från mig också! Bra gjort av dig och T som hjälpte till!

Till top